Semper Libertas

Efter det senaste fiaskot

2008-06-18T10:43:00.001+02:00

Piratpartiet here I come!

Dagens roligaste

2008-06-10T15:15:00.001+02:00

Annie Johansson skriver på sin blogg

...så håller jag och centerpartiet integriteten högt.

Ron Paul vs evolution

2007-12-30T04:11:00.000+01:00

Ja, så då har det hänt. Ron Paul har blivit outad vad gäller sin misstro mot evolution. Enligt han själv kan han ej "acceptera" evolutionsteorin. Varför? Gissningsvis på grund av hans djupa religiösa tro. Ron Paul har tidigare gjort liknande klavertramp och framstått som läskigt religiös - jag citerar

...churches have done what no government can ever do, namely teach morality and civility.

Jag är skyldig till att förknippa religion med mycket här i världen, civilitet och vettig moral är dock inte med i den listan. Kalla mig knäpp, men en samling folk som dyrkar en gud som vill låta oss brinna i helvetet i all evighet om vi råkar ta en annan man på snoppen känns inte som en såndär överdrivet bra moralpekpinne, men vad vet jag?

Jag har själv varit mycket intresserad och följt Ron Paul både som internetfenomen och som intressant politker nu ett tag och varit mycket imponerad. En principfast politiker, visste knappt att sådant fanns. Men kan just det principfasta vara ett problem? För trogna läsare av Marginal revolution kan jag påminna om deras eminenta bloggpost om herr Paul för ett par veckor sedan där Tyler Cowen vädrade sin skepcis vad gäller Ron Paul. I korthet baseras hans kritik på herr Pauls hårt hållna värden, hur kan någon som är så principfast acceptera en konstant förändrande värld? Skulle han - i sken av nya bevis - kunna pånyttbesöka åskter och evolvera dom (no pun intended) inför en skara av nya empiriska bevis som visar på falaciteten i hans tidigare hållna resonemang? Tyler ställer sig frågande, likaså jag. Med denna nya outning av Ron Pauls icke accepterande av evolutionsteorin ser det väl ännu tydligare ut, Ron Paul är statisk, inte nog med det, han är intelektuellt ohederlig. Hans principer betyder ingenting - mer än för han själv och hans egna utopi - om de faller sönder i och med empirisk granskning.

Låt oss ta en titt på Ron Pauls åsikter, låt oss se om vi kan hitta lite mer religiöst och kul att sätta tänderna i. We the people act är ett sådant exempel, eller vad sägs om följande

The Supreme Court of the United States and each Federal court--

(1) shall not adjudicate--

(A) any claim involving the laws, regulations, or policies of any State or unit of local government relating to the free exercise or establishment of religion;

(B) any claim based upon the right of privacy, including any such claim related to any issue of sexual practices, orientation, or reproduction; or

(C) any claim based upon equal protection of the laws to the extent such claim is based upon the right to marry without regard to sex or sexual orientation; and

(2) shall not rely on any judicial decision involving any issue referred to in paragraph (1).

Om jag förstår det hela rätt innebär detta att det inte längre skulle vara möjligt att på federal nivå ifrågasätta (rent konstititunelt) staters lagar som kan tänkas bryta mot konstitutionen, så som skolböner (seperation of church and state). Mer information och debatt finns att läsa på http://journals.democraticunderground.com/Gene%20C.%20Gerard/9

Annat "småtjaffs":

* Voted YES on banning gay adoptions in DC. (Jul 1999)
* Rated 38% by the HRC, indicating a mixed record on gay rights. (Dec 2006)
* Present scientific facts that support creationism. (Sep 2007)
* Equal funds for abstinence as contraceptive-based education. (Sep 2007)
* Supports a Constitutional Amendment for school prayer. (May 1997)
* Rated 76% by the Christian Coalition: a pro-family voting record. (Dec 2003)
* Rated 17% by the AU, indicating opposition to church-state separation. (Dec 2006)
Källa http://www.ontheissues.org/Ron_Paul.htm

Så, det är dags att lämna Dr Paul och återigen inse att det inte är lönt att hoppas att bli räddad. Demokrati är och förblir massans förtryck av minioriteten och (paleo?) libertarianer med mysgubbutséende kommer inte förändra det.

Over and out, har sett att pappa staten bestämt sig för att det är dags att börja övervaka oss ännu mera och tillråga på allt har de mage att använda mina hårt förvärvda pengar till detta och andra hemska projekt. Tänkte skriva en trudilutt eller två om detta med. Nu sova.

Andra bloggar om Ron Paul

Det liberala Folkpartiet.

2006-03-10T21:01:00.002+01:00

Folkpartiets epitet används ofta, både av såväl folkpartister som deras meningsmotståndare. Partimedlemmarna själva använder ofta begreppet liberal som något de påstår sig stå för; något som betecknar den politik de driver. Göran Persson har benämnt denna politik batongliberalism. Detta kanske är mer passande.

Liberalism är frihetens och individens ideologi, men även det personliga ansvarets ideologi. Liberalism varnar för statens inflytande och paternalismen. Liberalism står för starkt självägande och kulturell pluralism. Liberalism betecknar även marknadens frihet och en tro på dess framgång.

I få polyarkier torde det vara enklare att identifiera problematik gällande dessa frågor än i Sverige. I ett land så präglat av socialdemokratin är det enkelt och tydligt att identifiera var det saknas liberala influenser: den offentliga verksamhetens storlek och den alltid närvarande starka paternalismen är tydligt aliberala fenomen.

Folkpartiets Johan Pehrson (presumtiv justitieminister) tävlar mot Bodström om titeln Mest Ondskefull i Sverige - och det är ännu oklart vem av dem som är villig att föra sin linje längst. Partiet anklagas ideligen för främlingsfientlig politik. Om något borgerligt parti kan tänka sig samarbeta med socialdemokraterna är det Folkpartiet (det var senast aktuellt 1994, men då avstod socialdemokraterna). Folkpartiet lade för inte alltför länge sedan fram (och drog omgående tillbaka) ett förslag om att gymnasieskolorna skulle samarbeta med SÄPO för att komma åt blivande terrorister. Igår framkom det att partiet samarbetar med socialdemokraterna för att genomdriva förslaget om hemlig rumsavlyssning - utan att informera de utsatta i efterhand. Enligt Pehrson fanns det inte tid att vänta på en sådan utredning, med implikationen att Sverige skulle möta sin undergång i en veritabel storm av systemhotande kriminalitet om inte ordningsmakten får möjlighet att bugga människor å det snaraste.

Det liberala i denna politik undgår mig. Det finns inga principiella problem med att ett liberalt parti vill effektivisera brottsbekämpningen. Snarare tvärtom: brottsbekämpning är statens främsta existensberättigande i liberal filosofi. Men i den målkonflikt som där står att finna - integritetsinskränkningar - föreligger ingen hesitation gällande vad en (riktig) liberal skulle välja. Liberalism är inte utilitarism, och rättighetsetiken är väldigt tydlig på den punkten: staten får inte kränka individer för att uppnå sina syften, vad de än må vara. Även den mest illiterata av folkpartister borde känna till detta.

Den starka paternalismen är ytterligare en punkt där Folkpartiet misslyckats med att tydligt formulera en liberal ståndpunkt. Efterföljande av självägandeprincipen torde vara viktigt i ett liberalt partiprogram; något som innebär legalisering av narkotika och prostitution. Dylikt parti skulle även kunna verka för större möjlighet till vapeninnehav, samt avskaffande av fastighetsgränser. Detta är naturligtvis endast ett axplock. Det finns mängder av punkter där Sverige brister, sett från ett liberalt perspektiv. Folkpartiet har dock inte en liberal agenda utan för fastmer en pragmatisk politik avsedd att vinna mandat. Det finns en flora av liberala mål som Folkpartiet fullständigt ignorerar och de områden som prioriteras är snarast anti-liberala.

De skulle, åtminstone i mina ögon, te sig avsevärt mindre falska om de avsade sig epitet 'liberalerna'. Finns det någon liberalism kvar i Folkpartiet?

Andra bloggar om: politik, partier, folkpartiet

Vetenskapsanalfabetism.

2006-03-07T20:09:00.002+01:00

En studie över dopingmissbrukare visar att dödligheten är högre än hos heroinister, och mer än 20 gånger så hög som hos "normalbefolkningen". I testgruppen, 52 avlidna dopingbrukare, dog 44% av mord eller självmord. Ergo: doping leder till ökad dödsrisk?

'Mycket möjligt' är svaret. Till vilken grad går dock inte att avgöra: den redogörelse som SvD ger går inte att dra några som helst slutsatser av, då de verkar ha missuppfattat det kausala förhållandet. Om en dopingbrukare blir mördad beror det sannolikt inte på att de har tagit doping. Snarare är orsaken till dopingbruket och mordet samma; ett leverne präglat av vissa sociala rörelsemönster. Samma effekt av mord skulle inte uppnås om en ytterligare en kontrollgrupp skapats, som denna gång var av "normalbefolkningen", och fick doping administrerad via Apoteket. Även självmordstalet lär ha blivit uppblåst på grund av dessa orsaker - även om dopingbruk leder till depression, som artikeln påstår. Återigen misslyckas dagspressen fatalt med att presentera en enkel sammanfattning av en forskningsrapport.

En betydligt mer svårsmält men ej omöjlig tolkning är att dessa ihopblandningar av kausalitet och korrelation står att finna i originalrapporten.

Den orwelliska dystopins framväxt.

2006-03-05T19:20:00.000+01:00

Oscar Swartz skriver med sedvanlig skärpa om Bodströmsamhället. Från torsdagens regeringsbeslut:

Åtgärderna skall i första hand inriktas på de brott som utförs med hjälp av Internet. Både brottslighet av större omfattning och av enklare beskaffenhet skall omfattas av åtgärderna.

Hur detta går ihop med informationen* från justitiedepartementet angående lagen från juli 2005:

Syftet med förbudet mot nedladdning av olovligt material från Internet är inte att satsa stora resurser på polis och åklagare för att jaga privatpersoner som laddar ner enstaka olovligt material från Internet.

Charlotte Cedershiölds tolkning av datalagringslobbyisternas motiv var alltså ganska träffsäker:

Regeringen är som jag förstår det i första hand ute efter folkbokföringsbrott (dvs skatter), människor som kanske är i Sverige 173 i stället för max 172 nätter som skattar i annat land samt fildelning (genom detta direktiv får antipiratbyrån rätt att först lokalisera mailen, kolla om ngn laddar ner - du kan vara så övertygad att det bara är en tidsfråga till de kan läsa innehållet, i varje fall i vissa fall).

Jag vill bara gråta.

* Länken är numera död - inte längre deras officiella ståndpunkt? Stycket finns dock citerat även här.

Andra bloggar om: politik, bodström, datalagring, fildelning

Prostitution och trafficking.

2006-03-05T00:28:00.001+01:00

Jonas Morian gör ett försök att skapa debatt om prostitution. Bra initiativ.

Som väldigt många påpekar är prostitution och trafficking inte samma sak, även om det i klassisk newspeak-anda likställs av många politiker. Då slavhandel är ett av de absolut värsta brotten som kan tänkas (åtminstone enligt min subjektiva mening) är det väldigt viktigt att detta löses på ett effektivt sätt. Den principiella frågan om självägande åsido, så tror jag att illegalisering av prostitution faktiskt skadar möjligheterna till att komma åt trafficking.

Om prostitution faktiskt vore lagligt skulle detta ge myndigheterna större möjligheter till insyn i de företag som bedrev relaterad verksamhet - information är kontroll. Möjligheten till att nå de hemliga delarna av verksamheten skulle i stort vara densamma som idag - men om lejonparten av prostitutionsmarknaden skulle regleras och beskattas blir det naturligtvis enklare att utskilja var eventuella oegentligheter föregår. Istället har man slagit in på den traditionella svenska vägen: adressera primärt en av de utlösande orsakerna till problemet, oavsett om denna är moraliskt acceptabel eller inte, så löser sig säkert problemet av sig självt. Det är även en fråga om resursallokering - om resurserna för både slavhandel och prostitution satsades på slavhandel allena, skulle möjligheterna att komma åt slavhandlarna öka. Till detta kan läggas skatteintäkter från prostitutionsverksamhet, om man så önskar.

Ytterligare en intressant fråga hemmahörande i denna debatt är den sociala stigmatisering som uppkommer genom att inblandade i "legitim" prostitution blir likställda slavhandlare. Oavsett vilken sida av debatten som företräds kan detta knappast vara ett rimligt perspektiv.

Andra bloggar om: politik, samhälle, prostitution

Var är humanismen?

2006-03-04T23:52:00.001+01:00

DN skriver om en heroinmissbrukare som inte lyckats ta sig ur missbruket trots all hjälp etablissemanget har att erbjuda. Narkotikamissbrukare som drabbas av återfall faller oftast utanför systemet. En märklig paradox: när den sjukdomsdrabbade uppvisar symptom avbryts behandlingen. Detta är naturligtvis en konsekvens av den ensidiga debatten i frågan, där allt bruk av narkotika är missbruk. All narkotika är farlig - och om de reella effekterna egentligen inte är särskilt allvarliga kallas det istället en "inkörsport till tyngre droger". Missbrukare (och brukare) ska hållas borta från allmänheten och helst spärras in, trots att fängelsestraff i denna fråga knappast har önskad effekt.

Tanken om det narkotikafria samhället ska på något sätt förenas med verkligheten. Den något bisarra effekten av denna berömvärda målsättning blir - kombinerad med avsaknad av debatt - en lagstiftning präglad av publikfriande moralväktare samt ett vårdsystem som behandlar patienterna som brottslingar, snarare än sjuklingar.

Detta är en av de många frågor där svenskar tydligt påvisar sitt avståndstagande från liberalismen. Det är ett extremfall av stark paternalism - människor blir kränkta med grund i utilitaristiska principer. Det finns dock ett svagt ljus i slutet på tunneln avseende vårdperspektivet. Pilotprogram med utbyte av sprutor är i existens. Frågan om påföljdslagstiftning bedrivs tyvärr fortfarande lika intelligent som vi förtjänar.

---
Titeln är en referens till en artikel skriven av Bodström 1998. I den förespråkar han en liberalare lagstiftning i frågan. Aldrig har den mannen uttryckt sig vettigare.

Preaching to the choir.

2006-02-24T12:40:00.000+01:00

Denna post är i stort ett stycke självkritik. I viss mån är kritiken är relevant för liknande bloggar i den politiska bloggosfären - vissa poänger kanske bara stämmer in på denna blogg (och framför allt just mina egna texter), medan annan kritik kanske passar bättre in på andra bloggar. Sensmoralen är dock allmän: en uppmaning till reflektion.

Titeln, "preaching to the choir", antyder att det sällan handlar om att sträcka ut en hand till sin meningsmotståndare, eller skapa dialog. Snarare verkar det ofta som om det skrivandet sker i terapeutiskt syfte eller åtminstone är riktat till de ideologiska fränderna. Det konstruktiva i detta perspektiv undflyr mig - en bred, tolerant och civiliserad dialog torde väl vara livsblodet i politisk debatt. I synnerhet om debatten ska fylla det samhällsnyttiga syftet att progressera den politisk-filosofiska diskursen.

Överlag verkar det som om den intellektuella hederligheten får ge vika för den ständiga valkampanj som förs för den egna sidan, "De Goda". Den andra sidan, "De Onda", har naturligtvis alltid fel, om allt. Polemiken blir tröttsam efter ett tag - det kanske skulle vara mer intressant om det fanns utrymme för idelogisk självkritik. Exempelvis: detta är liberal blogg, men när skrev jag senast om problematiken i Nozicks politiska filosofi? Hur ska specialfallet barn hanteras (som egentligen inte är ett specialfall)? Har Moller-Okins kritik någon betydelse? Vad säger egentligen empirin om möjligheten till utomstatliga välfärdsinstitutioner? Vad skulle Locke, eller Galbraith, ha för perspektiv på det strikt anarkokapitalistiska? Et cetera. Liknande frågor går naturligtvis att uppställa även för de som bekänner sig till kollektivistiska ideologier.

En tillbakablick visar att den sortens aspiration fanns till en början. Vad hände? Är det möjligen för enkelt att falla tillbaka på att kritisera en debattartikel i DN. Enklare än att filosofera, uppenbarligen. Kardinalfelet över alla andra, enligt min bedömning, är dogmatism. Och till detta är jag tyvärr inte ensam skyldig.

Könsneutrala äktenskap?

2006-02-22T22:26:00.001+01:00

Representanter för mer eller mindre seriösa kristna samfund hävdar i SvD att äktenskap endast ska kunna ingås av ett par av olika kön. Övriga former av partnerskap ska hänvisas till annat begrepp och denna skillnad ska vara formaliserad i lag. Debattörerna menar att det alltid varit så och att det inte vore produktivt att frambringa en normativ förändring. För detta arguments giltighet anges följande orsaker: (1) för barnens skull, (2) en union mellan man och kvinna är "naturligt", och ska därför inneha ett särskilt skydd i samhället.

Argument (1) är grumligt och kräver ytterligare dissektion: barn ska så långt som möjligt få omvårdnad av både modern och fadern. Detta ombesörjs bäst via äktenskapet. Vidare nämner de att förändringen av termen äktenskap främst sker "för att tillgodose vuxna människors önskemål". En dold hjälphypotes i sammanhanget verkar vara att en normativ förändring i äktenskapsbegreppet på något sätt skulle skada de barn som faktiskt lever med föräldrar som ingått äktenskap. De hjälphypoteser som bör vara givna för att denna konsekvens ska vara härledbar går endast att gissa sig till. Är heterogenitet i familjelivet kanske skadligt för det allmänna? Eller påverkas barnen direkt av att grannarna Pelle och Kalle, eller Pia och Karolina, har ingått äktenskap (snarare än att de t ex bara är sambo)? Möjligtvis är det så att barnens föräldrar blir så uppgivna av att även samkönade par får ingå äktenskap att de blir mycket sämre föräldrar? En tydligare redovisning av premisserna skulle kanske hjälpa mig att förstå problematiken.

Argument (2) verkar, även det, vara relaterat till 'barnens bästa' (en populär retorisk poäng - "for the children!"). Det verkar som om den speciella beteckningen ska finnas till därför att endast en relation mellan en man och en kvinna klarar att producera barn. Eftersom denna relation är så speciell, ska den skyddas med en specifik beteckning som särskiljer den från andra typer av partnerskap, menar debattörerna. Nåväl, förutom den uppenbara felaktigheten i påståendet att barn endast kan bli till i heterosexuella par (adoption, artificiell insemination, surrogatmamma), så är det även här svårt att se varför par som kan skaffa barn på en "traditionell" väg, skulle särskiljas från andra par. Blir det lagstadgade skyddet för dessa "naturliga" unioner svagare för att även andra sorters unioner inkluderas? De hävdar även att det inte är diskriminerande på grund av samma skäl som att en rörmokare inte får arbeta som läkare. De menar med andra ord att i begreppet äktenskap finns möjligheten att skaffa barn på ett traditionellt vis intrinsikalt. Något vidare stöd för detta förhållningssätt redovisas inte.

Den tydligt konservatistiska ståndpunkten (informella institutioner ska inte förändras radikalt, oavsett hur rationellt detta kan verka) är ogiltig a priori - om förändringar inte kan få ske annat än vid generationsskiften (och helst inte vid varje) skulle flera viktiga framsteg behöva göras ogjorda. Intressant att påpeka kan även vara hävdandet att om kärnfamiljens historiska hävd. Ett vidare perspektiv över mänsklighetens historia visar att så är knappast fallet - normen är snarare gruppboende och icke-monogama förhållanden. Men det är klart, debattörerna kanske inte accepterar världen som äldre än 6000 år - och därmed inte mänsklighetens historia. Då blir denna vetenskapligt grundade observation snabbt irrelevant.

Om jag läste det rätt, och jag hoppas att jag inte gjorde det, menar de yttermera att endast barn som växer upp med två gifta föräldrar kan bli harmoniska människor.

Argumentionen hos dessa kyrkliga företrädare är inte bara logiskt inkonsistent, de redovisar inte heller sina premisser på ett tillfredsställande vis. Om detta är det bästa och tydligaste den kyrkliga, intellektuella homofobieliten i Sverige kan prestera är äktenskapsbegreppet så gott som ändrat.
---
Som tillägg och ej strikt relaterat till denna debatt vill jag påpeka att det är fullt möjligt kristdemokraterna får styra familjepolitiken efter valet - de anser, som bekant, denna del av politiken vara mycket viktigare än de flesta andra partier, och har därför inga problem med att kompromissa bort andra frågor till förmån för detta. Som exempel på sådana inslag kan tas grundskolans läroplan (Lpo 94), som innehåller opassande referens till "kristen tradition".

Andra bloggar om: politik, samhälle, kristendom, äktenskap

The first rule of Elit is, you do not talk about Elit.

2006-02-22T17:30:00.000+01:00

En ointressant story i sig, men Louise Persson, min aktade bloggkollega, samt halva bloggosfären, påpekar det irrelevanta i Cans debattinlaga, med hänvisning till flockmentaliteten. Metahumor på hög nivå, och helt klart mer underhållande än sakfrågan per se.

Bards mailingslista elit och världens fjantigaste artikel

2006-02-22T12:13:00.000+01:00

Det har visat sig att Alexander Bard och ett par andra mer eller mindre celebra personer (bland annat Oscar Swartz) är medlemmar på en "hemlig" mailinglista där de underhåller sig själva med att skvallra och prata strunt.
På ett eller annat sätt har en skribent på DN fått tillgång till listans mail, vad som följer är den fjantigaste och sämsta journalistik jag läst på länge.

Artikeln berör som sagt en mailinglista som tycks vara modererad av Bard, listan ska gå under namnet "Elit" och verkar genomsyras av en god dos svart humor. En titt på välkomstmailet som skickas till nya medlemmar gör det nog klart för de flesta att detta inte är något vidare seriöst projekt

"Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala
perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska
diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt
självförtroende....
Du får gärna prata skit om personer som inte är
medlemmar på Elit. Hat är en fantastisk känsla. Du kan räkna med vårt fulla
stöd, för den som står utanför Elit är ALLTID mindre värd och är en sämre
människa än den som är med ... "

Att detta inte är en inbjudan till en seriös mailinglista är väl ändå väldigt uppenbart? Detta är dock inget som hindrar dn:s journalist från att få en släng av den välkända Svenska moralpaniken när han i ren och skär avsky (och tillsynes på fullt allvar) slänger ur sig följande

"Eller hur de och andra tunga namn som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, författarna och journalisterna Torbjörn Elensky och Johanne Hildebrandt - vilka offentligt iklär sig humanismens skimrande kappa - kan sätta tystnadsplikten gentemot listan framför de demokratiska värden de säger sig vilja försvara?"

Problemet är väl inte det att han gör spontana antaganden om de anklagades prioriteringar utan det faktum att han menar att ett deltagande på mailinglistan också gör att man avsäger sig sina demokratiska värderingar.
Visst, jag håller med om att listan är ganska extrem, men allt är ju skämt, tillsynes roliga sådana
också.
Värt att notera är också att dessa diskussioner sker bakom låsta dörrar.

Jag tänkte avsluta posten med ett roande citat ifrån artikeln, hur människan tänker när han gör följande iakttagelser vågar jag inte ens spekulera i, enjoy.

"När en tv-producent tycker att en mycket folkkär programledare är "det vidrigaste i människokropp" svarar Bard: "Han började karriären med barnprogram.
Snälla snälla säg att han är pedofil..." Ingen på listan, varav flera med egna barn, reagerar. Som om ingen tänker: Att önska ännu en pedofil är att önska att ännu ett värnlöst barn ska kränkas. Ingen lämnar rummet i förakt. "

Hur var det nu med yttrandefriheten?

2006-02-21T08:23:00.000+01:00

Efter Mohammed-karikatyrerna var det många i väst som tyckte det verkade konstigt att människor i andra länder reagerade så våldsamt på några teckningar, överallt i väst tyckte proffstyckare av alla olika slag att det var en märklig reaktion och vi dunkade varandra i ryggen och mös över hur duktiga vi var som hade yttrandefrihet.

Nu har det dock visat sig att yttrandefriheten ej är något att räkna med heller i väst. David Irving, karln som gjort sig en karriär på att överdriva dödsoffer på den Tyska sidan under andra världskriget har blivit fälld och dömd till 3 års fängelse i Österrike.
3 års fängelse, det är en hel del, har han rånat någon? Kanske blivit fälld för misshandel? Nej, han förnekade förintelsen, en åsikt man i väst inte är tillåten att ha.

Karln är helt klart en galning, men nu är han inte vilken galning som helst utan en förtryckt galning och en martyr för människor som tycker och tänker som han. Istället för att bemöta hans argument väljer man alltså att slänga honom i fängelse och under hot om våld tvinga människor att tycka och tänka på ett speciellt sätt.

För att illustrera hur absurd hela situationen är kan jag berätta att han en gång blivit deporterad från Kanada, varit förbjuden att komma in i Nya Zeeland, Tyskland och Österrike. Låt mig vidare gissa på att han inte skulle vara speciellt välkommen till Sverige heller.

I en liberal demokrati så som våran är den individuella friheten viktig, yttrande, religion och tryck-frihet är grundvallarna som som vårt samhälle bygger på. Att lagstifta bort dessa pga. att man tror sig veta bättre är aldrig lösningen, människor har ingen rätt att inte bli sårade eller upprörda pga. vad någon säger. Även om man hävdar att en sådan rättighet existerar kan man väl ändå inte på fullaste allvar tycka att en sådan står högre än rätten att fritt få uttrycka sina idéer i ord och skrivit, för mig ter det sig märligt och sorgligt.

Cheneys got a gun

2006-02-20T22:43:00.000+01:00

Via Catallarchy hittar vi det oundvikliga.

Edit: I sammanhanget måste också länkas till briljanta Daily Show.

Angående den arabiska vårluften.

2006-02-20T20:13:00.000+01:00

Johan Norberg skriver hoppfullt om utveckligen i några arabiska länder, nämligen Palestina, Egypten, Irak, Kuwait, Förenade Arabemiraterna, Yemen, Bahrain, Syrien och Jordan. Han menar att "something is changing". Nåja - panta rei, enligt Herakleitos. Frågan är väl om hans sammanfattning beskriver det politiska läget på ett relevant vis.

Palestina, som nyligen hade val, passade på att ge terrorgruppen Hamas en majoritet av stolarna. Hamas började med att avvisa förhandlingar med Israel. Israel inför sanktioner.
I ett våldsamt val i Egypten fick Muslimska Brödraskapet 88 stolar (motsvarar 20% - de hade tidigare 15 stolar). Ett gott tecken. Det bör också nämnas att brödraskapet vill införa islamisk lag i Egypten.
Irak hade ett valdeltagande på ca 70%. Det är dock absolut för tidigt att diskutera den långsiktiga utvecklingen i Irak på ett meningsfullt vis.
Reformpartiet i Kuwait, som gick till val (2002) på rösträtt för kvinnor, förlorade elva stolar (de har nu tre).
Förenade Arabemiraten har en bra utveckling. Pseudoparlamentet FNC ställer krav på lagstiftande position.
Yemens nya kabinett gör varken till eller från. General People's Congress håller fortfarande samtliga 40 stolar.
Bahrains varande som delvis fritt land är intressant. Politisk reform på senare år ledde till ett val 2002. Dock finns frågetecken kring den politiska friheten i landet. Oppositions valdeltagande måste väl ändå som ses som ett gott tecken.
Syrien är fortfarande ett av de mest förtrycka länderna i världen. Om de internationella påtryckningarna har långsiktiga effekter är svårt att avgöra.
Jordan är ytterligare ett svårbedömt land: det har förändrats till det (aningens) bättre de senaste åren. Tortyr förekommer.

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Bill, my hero.

2006-02-19T00:20:00.000+01:00

Måste, i all hast, passa på att tipsa om en nyinköpt dvd, nämligen "Bill Hicks Live: Satirist, Social Critic, Stand Up Comedian". Denna gudabenådade visionär och komiker bör alla avnjuta. Köp, hyr, låna. Rapido!

Vad har wienerbröd och pommes frites gemensamt?

2006-02-17T13:45:00.000+01:00

De används båda i propagandasyfte, någon som kan komma på en Svensk variant? Jag tänker mig en "Göran Persson är stor och ofelbar"-croquette.

Ett liberalt pressmeddelande

2006-02-16T13:27:00.000+01:00

Ett pressmeddelande verkar precis ha skickats ut från liberala partiet.
Är det bara jag som känner mig skeptisk mot hela projektet? Jag menar 2 studenter och en ingenjör som på sin fritid engagerat sig på ett debattforum på internet ger inte världens mest seriösa intryck. Men jag kanske har fel, de kanske är värda att lägga sin röst på, varför inte? Det är inte som om det finns något annat parti jag känner att jag skulle kunna rösta på.
Centern har förvisso sett intressant ut och Federley är väl i stort sett den enda politikern jag tycker har vettiga åsikter men det är något som hindrar mig; dessa förbannade koalitioner. Om det är några jag verkligen inte vill ha något med att göra så är det KD, konservativa kristna homofober gör mig smått illa till mods, finns det inte också vissa intelligent design-förespråkare där?
Kd ter sig i mina ögon som någon form av soppa där innehållet består av allt det jag avskyr mest här i världen (bortsett från planekonomi då). Mitt problem är att en eventuellt borgerlig (vilket hemskt ord) koalition också skulle innefatta KD, problemet är väl att alternativet (en vänsterkolation) inte ser mycket bättre ut. Och det är väl här någonstans det liberala partiet kommer in, det ska bli intressant att följa dom och se om de utvecklas (texterna på deras sida lämnar för övrigt mycket att önska) ifrån det nästan förpubertala stadie de nu befinner sig i.

Vem vet, jag kanske hittar ett vettigt parti tillslut.

Lästips

2006-02-15T14:37:00.000+01:00

David Friedman, anarkokapitalist och son till den inte helt okända Milton Friedman har en hel del intressanta texter på sin sida, bla finns där ett par uppslag från hans brilljanta bok "Machinery of freedom".
Texterna finns att läsa på http://www.daviddfriedman.com/Libertarian/Libertarian.html

Företagande och moral

2006-02-11T23:34:00.000+01:00

Bör företag agera enbart utifrån ett vinstintresse eller bör de också ta hänsyn till samhällets bästa och någon form av moral?
Det är inte som om detta är det första (eller sista) inlägget i denna debatt utan debatten får väl nästan ses som ännu ett "holy war" (se vi vs emacs) men den är likväl intressant.

Om vi antar att företag inte behöver bry sig om etik kan man givetvis fråga sig var gränsen går. Är det t.ex. ok att sälja vapen till en milis som man sedan tidigare vet är fullt kapabel att begå fruktansvärda brott mot mänskligheten? Är det OK att sälja vapen till Kina (om dessa sedan bestämmer sig för att invadera Taiwan)? Var går gränsen? Finns det någon?

Om vi tar den andra sidan i debatten kan man fråga sig hur man innan det testas vet om något är hemskt eller inte, vem ska sätta lagarna som dikterar under vilka förutsättningar man får sälja/köpa produkter? Hur ska dessa veta vad följden av köpet/försäljningen blir?
Den tidigare nämnda milisen kanske byter sida och kämpar mot förtryckare och lyfter landet ur åratal av misär. Kina får kanske för sig att enbart använda vapnen i självförsvarssyfte osv.

Något kort post, Stockholmsresa och nattlig kodning gör en trött.
Jag tipsar därför om en artikel som är väldigt intressant och berör ämnet, det är en debatt med bland andra Milton Friedman, artikeln finns att läsas på http://www.reason.com/0510/fe.mf.rethinking.shtml

Karikatyrcirkusen.

2006-02-10T01:30:00.000+01:00

Vad Jyllandsposten påstod sig vilja ta upp till debatt med sin omstridda publicering var självcensur och yttrandefrihet. Motivet verkar tveksamt, men det gör inte sakfrågan mindre relevant. Protesterna har varit omfattande, både i väst och i Mellanöstern. Stöd har också framkommit lite varstans, dock främst i väst (föga förvånande).

Vad sakfrågan handlar om är en tydlig skillnad i värdegrund: det är här möjligt att urskilja tre distinkta inställningar till grundläggande samhällsfrågor.

Yttrandefriheten (och toleransen?) är prioriterad över respekten för andra människors tro.
Religiösa värderingar är prioriterade över andra människors rätt att säga vad de vill.
Religiösa värderingar är prioriterade över andra människors rätt till liv.

Den första gruppen företräds av Jyllandsposten, och de andra tidningar som publicerat bilderna. Den andra gruppen företräds av de flesta muslimska regimerna. Den tredje gruppen, som efter allt att döma står i väldigt liten minoritet, företräds av exiltalibanerna och, enligt Vita Huset, av Syrien och Iran. Så långt är det inga större överraskningar (även om det för tankarna till Huntingtons 'Clash of Civilizations').

Överraskningarna kommer nu: FN bekänner sig till den andra gruppen. Och i Sverige, där ställningstaganden från regeringen i kontroversiella frågor som vanligt lyser med sin frånvaro, visar regeringen med handling snarare än med ord var de står. Freivalds kommenterar: det är fruktansvärt att en liten grupp svenska extremister utsätter svenskar för en uppenbar fara. Och med detta uttalande fråntar hon den våldsverkande tredje gruppen allt ansvar för de handlingar som de utför. Jag brukar avhålla mig från svordomar i skrift, då det ger oprofessionellt och juvenilt intryck, men hur i helvete tänker människan?

Bodströmsamhället, en följetong utan slut.

2006-02-07T22:07:00.000+01:00

Enligt SvD har den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställt sig bakom Bodströms senaste tilltag, nämligen hemlig rumsavlyssning, samt avlyssning i förebyggande syfte. På SVT Debatt den 7:e februari debatterade Bodström och Pär Ström frågan.

Bodström menar att vi "ligger efter", vad gäller tvångsmedel. Denna retorik går alltså ut på att vi måste införa repressiv lagstiftning därför att andra länder också gör det. Helt befängt, naturligtvis. Han hävdar vidare att staten har en skyldighet att skydda människor från brott. Naturligtvis är detta så, men endast till en sådan grad att övriga medborgare inte kränks. Kränkning av en person för att skydda en annan (eller flera andra) är ej motiverat.

Hemlig rumsavlyssning, eller buggning, av personer misstänkta för grova brott är en sak i sig. Detta kan vara befogat i vissa fall, men lagstiftningen måste vara extremt tydlig gällande användning av överskottsinformation. Formuleringen i förslaget avser brott vars lägsta straffvärde omfattar minst fyra år. Undantag medges om "det kan antas" att straffvärdet vid en dom kommer att överstiga fyra år och brottet är av en av typerna sexualbrott, koppleri, människosmuggling, narkotika, utpressning eller övergrepp i rättssak.

Endast skäligen misstänkta får vara mål för åtgärden. I vilken omfattning oskyldiga i dessas närhet omfattas, och om hur detta ska hanteras saknas helt uppgifter. Vad gäller vilka platser som får omfattas finns några undantag, till exempel psykologmottagningar. I övrigt verkar det inte finnas några begränsningar (som till exempel den misstänktes bostad), utan åtgärden kan användas där det finns synnerlig anledning att tro att den misstänkte kommer att uppehålla sig där. Det kan med andra ord gälla andra människors bostäder, arbetsplatser och dylikt. Reglering vad gäller plats är med andra ord inte särskilt snäv.

Det finns även en tidsbegränsning på en månad i taget, varefter nytt beslut måste fattas. Ett tillägg är att denna lag är tidsbegränsad till 2010. Om den drivs igenom är det knappast någon tvekan om att den förlängs, såvida inga grova och systematiska övergrepp omedelbart begås.

---

I Sverige har vi två verkligt repressiva partier, Socialdemokratiska arbetarpartiet och Folkpartiet Liberalerna (ett epitet som verkligen sticker i ögonen). Dessa två har har tillsammans 192 av de 349 riksdagsstolarna, och kan i princip driva igenom vad de vill gällande tvångsmedelslagstiftning. De som anser att integritetsfrågan är av vikt bör inte bara se till att rösta bort socialdemokraterna under valet i höst, utan även se till att folkpartiet blir tilldelade så få mandat som möjligt.

Bodströmsamhället och borgarna.

2006-01-31T10:29:00.000+01:00

Hitintills har jag inte funderat något vidare över vem som skulle bli justitieminister om borgerligheten skulle bilda regering, utan jag har endast antagit att vem som helst skulle vara bättre än Bodström. Men är detta verkligen fallet? Det verkar snarare bli ett moment 22:

Johan Pehrson, en folkpartist, verkar vara en stark kandidat för justitieministerposten om det borgerliga blocket får bilda regering efter valet. Några utdrag från hans pressmeddelanden följer.

Angående att Bodström menar att förbudet mot nedladdning inte innebär att "polisen ska jaga tonåringar som laddar musik": Bodströms uttalande ger fel signaler då ungdomar kan tro att lagen inte gäller dem. Denna otydlighet kommer leda till att fler ungdomar begår brott. Det är inte särskilt imponerande av en justitieminister att stå som ansvarig för det.

Militären ska få möjlighet att bistå polisen, samt att det ska införas ett operativt underrättelseråd. Pehrson verkar även odelat positiv till tanken om ett "europeiskt FBI". Han menar också att polisen och SÄPO bör få nya arbetsverktyg, som möjlighet till infiltration, hemlig rumsavlyssning, samt bevisprovokation.

Till detta kan läggas folkpartiets övriga förslag: sänkt straffmyndighetsålder, registrering av biometriska uppgifter även av misstänkta som ej är straffmyndiga, systematisk avkrävning av urinprov för narkotikabrottsmisstänkta, samt möjlighet för domstolarna att döma även unga människor till kortare frihetsberövning (!).

Nedladdningsbar musik.

2005-11-26T04:27:00.000+01:00

Jag tycker José Gonzalez/Junip är väldigt bra. Så bra att jag faktiskt vill inhandla albumet Veneer. Jag är dock inte speciellt sugen på att gå ut i vinterrusket och köpa en CD; inte heller vill jag beställa en CD för att sedan vänta en vecka på leverans - vad jag vill är att genom några snabba knapptryckningar få fram en nedladdningsbar version (till ett rimligt pris, om möjligt).

Jag loggar snabbt in på iTunes och letar upp det korrekta albumet, men det visar sig snabbt att det endast finns tillgängligt på den amerikanska iTunes Store. Jaha, ja. Inga problem. Jag surfar vidare till Pricerunner och plockar upp en lista över tillgängliga nedladdnings-shoppar. Femton stycken, inklusive iTunes. På någon av de återstående fjorton torde väl albumet finnas. Men icke! Hälften av shopparna i listan har samma användargränssnitt, samma backend, och till råga på allt: samma musikdatabas. Två av dem kräver dessutom Internet Explorer (jag använder Mozilla Firefox).

Jag orkar nästan inte raljera över hur kass detta är, eller vilket skämt det är att de här tjänsterna skulle vara ett användbart alternativ till de P2P-tjänster som finns tillgängliga. Till och med i sin senaste inkarnation är musikförsäljningsbranschen en gravt förståndshandikappad, halvdöd dinosaurie.

Cicero återfödd?

2005-11-12T09:55:00.000+01:00

Nyhetsmorgon i TV4, 26:e oktober:

Bodström: "...för trots allt så sker ju en del terroristdåd, runt om i Europa, och det sker systemhotande brottslighet även i Sverige."

Guillou: "Systemhotande är ett nytt ord för mig. Vad är det för ett påhitt?"

Bodström: "Jo, det kan jag säga att det är om man sätter i system att till exempel hota domare, poliser, åklagare, som jobbar till exempel med såna utredningar som MC-ligor och andra."

Guillou: "Om man sätter hotande i system så blir det systemhotande?"

Bodström: "Nej, men om du alltså använder det, sätter det, eh.. alltså i system att inte bara begå brotten...utan att du också hotar dom delar av det demokratiska samhället som ska beivra den här brottsligheten, då är det systemhotande."

Av någon anledning finner jag detta extremt underhållande. Vår justitieminister har sannerligen talets gåva. Han lyckades dock rädda sig efter lite harklande. Klipp finns på webben.

Rättigheterna som försvann

2005-10-20T10:35:00.000+02:00

Gång på gång tvingas vi som människor att följa efter de rådande dogmerna i vårat samhälle. Vi blir kanske tillsagda (genom olika former av skatter) vad vi ska äta, eller så tvingas vi avstå från att köpa de varor vi vill från de länder vi själva väljer.
Än mer finns det alla möjliga former av lagar som ska diktera för oss hur vi ska ta hand om vår kropp, följer vi dom inte hotas vi av olika former av våld, våldshandlingar utförda mot oss av staten.
Ett lysnade exempel på denna form av styrande uppdagades nyligen i min hemstad. Några tjejer tyckte det var kul att göra reklam för sin skola genom att visa upp skolans logotyp som tatueringar på diverse reklampelare i stan, problemet i sig var inte tatueringarna utan det faktum att man på offentlig plats såg nakna kvinnoryggar. Som de flesta kanske kan tänka sig ledde detta till en förhållandevis stor medieaktivitet och tillslut blev denna reklam anmäld och ska nu granskas.

Människan är en unik varelse i det att hon har tillgång till en stor kognitiv förmåga. Hon är kapabel att resonera, att inte bara reagera på stimuli utan att faktiskt följa de insikter hon själv kommit fram till och på så sätt leva efter eget huvud. När regeringen lagslår om att vissa aktiviter inte ska få utföras går man egentligen in och hindrar människan ifrån att använda denna, sin centrala förmåga. Eftersom människan föds oberoende av staten och själv är kapabel att resonera kring sitt egna liv ser jag inte hur staten skulle kunna ha någon legitim rätt att tvinga människan att följa dess dogmer. På samma sätt ger jag inte staten rätt att vid min födsel binda min ena arm på ett sätt som skulle göra det omöjligt för mig att göra saker som staten skulle tycka vara olämpligt.

Frågan jag ställer är således: Är det verkligen ett lämpligt sätt att styra ett samhälle när man genom olika lagar tvångshandikappar merparten av invånarna?

Bourgeoisin och nyliberala debattörer.

2005-10-19T04:32:00.000+02:00

Det lutar åt att jag röstar borgerligt 2006.

Det finns dock ett stort men. Detta men är inte en resonabel socialdemokratisk politik, utan det är borgerligheten själv. Den svenska högern är sammansatt av två vitt skilda block; de konservativa och de liberala - det de har gemensamt är den ekonomiska politiken. Det är dock få saker gör mig så mörkrädd som Kristdemokraterna eller Unga Konservativa Moderater (fd Mörkblått värn). Jag röstar hellre på kommunisterna än ger ökat inflytande till de där totaldårarna - vänstern är åtminstone icke-religiös och anti-rojalistisk. Huruvida det är liberala eller konservativa influenser som tongivande inom partierna i detta nu kan jag inte uttala mig om med adekvat ackuratess, utan denna utsaga får vänta till senare blogginlägg.

Inom liberala och libertarianska kretsar finns det två ärkefiender: vänstern (meningsmotsättningarna har tonvikt på ekonomisk politik) och konservatismen (där meningsmotsättningarna i huvudsak handlar om det icke-ekonomiska; privatliv, kultur, etc). Varför då, kritiserar svenska nyliberaler Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med sådan iver, men endast dem? Svaret på den frågan är högst naturligt: ekonomin är viktigast. Statsvetenskaplig empiri visar att människor röstar med ekonomi i åtanke (men inte privatekonomin, utan samhällsekonomin - public choice-skolan hävdar dock något annat). Men är skälet sådant att debattörerna liksom andra tycker att den ekonomiska politiken är viktigast? Då socialdemokratisk politik kritiseras i andra avseenden än ur ett ekonomiskt perspektiv så är den enkla förklaringen tveksam. Kan det vara så att det förekommer näringslivssponsring till sådan grad att det påverkar deras omdöme på ett signifikant vis, eller är dogmatism så omfattande att den skapar ett tunnelseende med avseende på att vänstern, och allt den står för, är negativt.

Vidare är delar av den nyliberala debattskapande kretsen osaklig: socialdemokrati.se är löjeväckande dogmatisk i sin framställning av allt till vänster om mitten som ondskefullt - subtiliteten är av samma dignitet som Ayn Rands texter. Vilket osökt anspelar på nästa exempel: Timbro skickade ut Rands roman 'Atlas Shrugged' med åtföljande småroliga brev till ett antal offentliga personer. Humorn i dessa var utan undantagsfall helt enkelt inte rolig, och närmade sig i vissa fall mindre än smakfull. I varje tolkning en handling ovärdig vuxna människor.

Vissa dagar är bättre än andra.

2005-10-01T20:59:00.000+02:00

Ett underhållande inlägg av Esbati hjälpte till med dagförgyllningen. Underhållande att läsa är också Rolles lite oortodoxa USA-perspektiv (även om han förespråkar den sämsta av alla världar). Glädjande är ett litet nederlag för det bodströmska domedagsmaskineriet, även om HAX inte tror på dem alls. Han verkar för övrigt allmänt skeptisk. Detta till trots är det en vacker dag. Jag kommer att tänka på ett av mina favoritcitat (som också fått ge namn till en film); ett utdrag ur Trotskijs testamente:

Natasha has just come up to the window from the courtyard and opened it wider so that the air may enter more freely into my room. I can see the bright green strip of grass beneath the wall, and the clear blue sky above the wall, and sunlight everywhere. Life is beautiful. Let the future generations cleanse it of all evil, oppression and violence, and enjoy it to the full.

"All men are created equal"

2005-09-28T10:52:00.000+02:00

Min mening är att Jefferson med detta citat sätter fingret på rätt plats vad gäller betydelsen av den liberala övertygelsen, alla människor är lika, alla människor måste under lagen också behandlas lika och alla har samma rättigheter.
Anledning till att jag tar upp detta citat är för att försöka påbörja en diskussion om huruvida det är rätt att ingripa i äganderätten för att säkerställa att samhället i stort behandlar alla efter deras kunskap och förmåga, att uppnå någon form av jämlikhet.
Just äganderätten i sig finns det skäl att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, så för diskussionens skull låter jag äganderätten vara för denna gång och utgår ifrån att den finns och är legitim.

Problemställning

Är det legitimt för staten att inskränka i äganderätten för att söka rätta till ett stort strukturellt och samhälligt problem, om så är fallet hur ska vi då kunna veta om problemet är tillräckligt stort för att det ska vara legitimt att ingripa?

Kort om ägande

Att äga ett objekt ger mig rätten att bestämma förfarandet över detta objekt, jag kan bestämma vad objektet ska användas till och du har inte rätt att ta objektet ifrån mig (som jag redan nämnt finns det anledning att återkomma till ägandet vid senare tillfälle och vi kan då gräva oss djupare i dess mening). Om jag t.ex. äger ett hus har jag således rätten att neka dig inträde, samma sak gäller vid ägandet av en affär eller restaurang. Normalt skulle inte detta vara något stort problem; problemet uppstår om en strukturell diskriminering (så som den i USA på 60-talet) äger rum, helt plötsligt nekas man inträde överallt enbart för den färg på skinnet man råkat födas med. På så vis kommer man ha svårare att avancera i samhället då saker som ter sig triviala för de som står utanför diskrimineringen genast blir mycket svårare för de som blir diskriminerade, att t.ex. få tag i plankor för att bygga ett hus.

Argumenten

Ett vanligt argument liberaler använder sig av är att om folk är så dumma att de utesluter en stor del av marknaden pga sociala påtryckningar får de skylla sig själva, den underliggande meningen är inte speciellt svår att fundera ut; människan är mer sugen på att göra profit än att vara slav till de rådande sociala ställningarna i landet. Stämmer verkligen det? Om det är en minoritet som utsätts för orättvisor i form av den diskriminering vi talat om är det kanske en marginell förlust man gör genom att neka de tillträde; samtidigt skulle man göra en ännu större förlust genom att gå emot den allmänt rådande ställningen, det troliga är att bojkotter eller liknande skulle inträffa.

Finns det då något argument som verkar realistiskt som vi kan använda utan att inskränka på äganderätten? Nozick menar att ett alternativ finns att tillgå som inte har med en inskränkning av äganderätten att göra:

I brist på trollspön finns en enda metod: att övertyga alla att ägna en del
avsina innehav åt att åstadkomma sådana (lika) möjligheter

Eftersom alla människor har samma rättigheter till sitt innehav (sina ägda produkter) kan en människa (eller grupp) inte genom tvång (statlig eller annan) legitimt kräva att andra individer lämnar ifrån sig sina (eller några av sina) ägor för att den ena ska uppnå en större jämlikhet. Därför följer det att det enda legitima (ur denna synpunkt) är att båda parter går med på att en överföring ska ske, t.ex. genom handel. Det är vidare också legitimt att ge någon annan individ objekten det handlar om för att på så sätt försöka komma närmare någon form av jämlikhet, så länge inget av detta sker via tvång.
Detta känns inte heller som ett svar som är övertygande nog, vi återkommer bara till samma punkt hela tiden, för om en strukturell diskriminering existerar kommer det fortfarande vara svårt att idka handel mellan grupperna. Man skulle kunna hävda att viss handel skulle ske (om än inte öppet) mellan grupper för att folk fortfarande vill tjäna pengar och det är ett vettigt sätt att göra det på. Vi kan alltså gå med på att en viss handel skulle fortgå, men med högre priser som resultat (man måste betala för den risk som finns om man blir upptäckt om upptäckten i sig kommer leda till de resultat vi tidigare diskuterade).

Den legitima inskränkningen i äganderätten
Det finns dock ett annat sätt att se på det hela, Nozick (och bl.a. Wolff med honom) menar att ägande och skillnader i ägande går att rättfärdiga bara om vägen dit varit legitim. Så om vi kan visa att de som blir diskriminerade av den rådande samhällsstrukturen blir de pga. tidigare förtryck så som stölder, slaveri eller andra ickelegitima sätt att få tillgång till deras kroppar/produkter så är en omfördelning av de produkter som finns i samhället legitim.
Om du bestämmer dig för att jag inte har rätt till mitt hus (även fast jag legitimt har det) och tar huset ifrån mig eller river det har jag rätt att få kompensation för att du illegitimt tagit något som var mitt.

Om tidigare nämda fördelningsprocess är legitim följer alltså att även om de som äger de omdiskuterade produkterna inte själva vill dela med sig av dem finns en legitim rätt att med tvång ta de nämda produkterna men bara om de har kommit att äga produkterna genom illegitima metoder.

Eftersom de afroamerikanska medborgarna i USA utsattes för mångårigt förtryck när de togs från sitt land som slavar är det således legitimt med en omfördelning av resurser.
Följer det då att man kan tvinga hyresvärdar och affärsinnehavare att servera dem mot sin vilja? Eftersom affärsinnehavarna, hyresvärdarna och samhället i stort blivit direkt gynnade av slaveriet måste även deras tomter och affärer vara en del av det "arv" de tagit med sig från den tiden. Om de afroamerikanska medborgarnas förfäder då (under fruktansvärda omständigheter och under tvång) gett upphov till denna rikedom har de väl också rätt till den (under tidigare nämnda princip) , om de nu har rätt till en del av denna rikedom är ett statligt krav på att man också tillåter de afroamerikanska medborgarna ta del av den inte orimlig.
Som minsta krav bör man föra att pengar ska betalas tillbaka, blir det för svårt att visa exakt hur mycket pengar som bör betalas tillbaka bör principen om tillgänglighet göras gällande som det minsta man kan göra. Om man inte kan betala står ägarna fortfarande i skuld och då är deras ägande inte absolut.

Detta sätter också vissa av den Svenska statens inskränkningar i ett nytt ljus, kvinnor kan tänkas ha rätt till viss särbehandling eftersom de utsatts för förtryck i forna tider (fortfarande?), det enda man behöver göra är att påvisa att vi genom ett systematiskt förtryck av kvinnor tilldelat oss själva fördelar som vi inte annars skulle haft, då är inskränkningar i vår äganderätt legitim.

Avslut

Ett väldigt intressant ämne i min mening, och det finns mycket mer att rota runt bland än vad vi hittills gjort. Mitt nästa inlägg kommer således att handla om samma ämne, vi ska då undersöka om det finns någon anledning att införa tidsbegränsningar på återbetalandet och undersöka om det finns något sätt att bestämma hur mycket som ska betalas tillbaka i form av ersättning, och till vilka.

Yttrandefrihet och hets mot folkgrupp.

2005-09-26T17:38:00.001+02:00

Åke Greens uttalande om homosexuella är ytterligt förkastligt, och hans arbetsgivare bör med rätta fundera över huruvida han passar i en predikstol. Naturligtvis ska det inte vara möjligt att genom att hänvisa till religionen komma undan med uttalanden som annars är straffbara. En religiös åskådning bör inte vara viktigare än vilken åskådning som helst (både keps och burka bör vara acceptabel klädsel i skolan, alternativt ingendera). Ergo, är en handling straffbar, bör samma handling med ett religiöst motiv vara exakt lika straffbar.

Detta åsido, så finns det något som kallas yttrandefrihetsgrundlagen. I denna påpekas att "[v]arje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att ... offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst". Rent spontant kan detta verka oförenligt med den omtalade "LHF", men naturligtvis så ska medborgarna samtidigt vara skyddade mot kränkningar även i verbal form.

Det vore smått underligt om ingen hade tänkt på detta redan innan LHF. Så pass underligt att det faktiskt inte förhåller sig på detta vis. I brottsbalken återfinns följande stycke:

"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter."

Som synes så gäller detta endast då en specifik person utpekas. Men ska det vara annorlunda? Hur kränkande är det egentligen när Åke Green talar om 'alla homosexuella'. Den person som då känner sig träffad bör kanske fundera lite på hur pass intelligent denne Green egentligen kan vara. Generaliseringar av denna typ brukar knappast komma från intelligensreserven. Kan det kallas en kränkning då en hel grupp utpekas. Till exempel kände jag mig inte speciellt utpekad när ROKS ordförande påstod att män är djur. Jag vet vem jag är, vad jag är och hur jag fungerar. Hon har aldrig träffat mig och vill hon tro och sprida en så urbota dum ursäkt så är det hennes prerogativ i egenskap av medborgare i enlighet med yttrandefrihetslagen nämnd ovan.

Ett av Mills viktigaste bidrag till filosofin (enligt mig) är hans passionerade försvar av yttrandefriheten. De tre klassiska skälen:

"First, if any opinion is compelled to silence, that opinion may, for aught we can certainly know, be true. To deny this is to assume our own infallibility."

"Secondly, though the silenced opinion be an error, it may, and very commonly does, contain a portion of truth; and since the general or prevailing opinion on any object is rarely or never the whole truth, it is only by the collision of adverse opinions that the remainder of the truth has any chance of being supplied."

"Thirdly, even if the received opinion be not only true, but the whole truth; unless it is suffered to be, and actually is, vigorously and earnestly contested, it will, by most of those who receive it, be held in the manner of a prejudice, with little comprehension or feeling of its rational grounds. And not only this, but, fourthly, the meaning of the doctrine itself will be in danger of being lost, or enfeebled, and deprived of its vital effect on the character and conduct: the dogma becoming a mere formal profession, inefficacious for good, but cumbering the ground, and preventing the growth of any real and heartfelt conviction, from reason or personal experience."

Att gömma politisk inkorrekthet genom att lagstifta mot det markerar naturligtvis tydligt var staten står i frågan, men den öppna debatten blir lidande. Fredrik Federleys initiativ till debatt mot Sverigedemokraterna var berömvärt. Likt den hegelianska dialektiken förs samhällsdebatten framåt genom åsiktsutbyte (sen att Sverigedemokraterna inte har så mycket att tillföra är en annan fråga). Denna taktik, att låtsas som om de avvikande åsikterna inte finns, gör mer skada än nytta. En åsikt som är förbjuden att yttra blir inte heller speciellt rigoröst granskad. Hellre då att Sverigedemokraterna och Åke Green får säga vad de tycker, för att sedan försvara det i en öppen debatt - då kanske till och med förvirrade tonåringar kan se det främlingsfientliga dravlet för vad det är. Det är däremot svårt att förvånas att ungdomar dras till dessa kretsar då de får hålla hela diskussionen bakom stängda dörrar. Den ifrågasätts aldrig i media, annat än på det vis som är brukligt; ett dogmatiskt fördömande, utan argument. Detta är inte speciellt lustigt egentligen, då de flesta inte behöver några argument för att inte dela Greens uppfattning om homosexuella. Men de små grupper av människor som faktiskt behöver höra argumenten får aldrig möjlighet till detta. Den svenska staten, som ofta brukar mjuk makt på ett ytterst kompetent vis, verkar oförmögen till just detta i denna fråga.

Det bör nämnas att de krav Mill ställde på parterna som deltog i diskussionen var att "the manner be temperate, and do not pass the bounds of fair discussion". LHF formuleras som sådant att hot mot folkgrupp är straffbart (vilket skulle kunna tolkas som att Mills skäl är förenliga med LHF) - men straffbart är även uppvigling.

Min poäng (finns det någon?) är sålunda att LHF är en underlig lag. Den är delvis grundlagsvidrig, delvis redan omfattad av existerande lagar och antagligen endast till för den politiska korrekthetens skull. Några politiker som vill "markera" vad de tycker om avvikande åsikter som rasism och dylikt. Jag kan inte annat än hålla med om deras avståndstagande, men funderar de aldrig någonsin vilka konsekvenser deras lagstiftningsiver får?

Ali Esbati vs Bodström

2005-09-23T07:06:00.000+02:00

Tänkte hiva in ett inlägg nu lite snabbt medan min flickvän besöker toan.
Såg precis en intressant debatt på vår statliga television, Esbati satt öga mot öga med allas vår Bodström och debatterade det nya förslaget om maskeringsförbud vid demonstrationer. Ali var snabb på att ge sig på Bodströms förhållandevis dåliga argument, oturligt nog hade Ali på tok för lite kraft bakom sina motargument.

Innan debatten startat såg jag inom mig hur Ali fullständigt körde över vår karismatiske justitieminister på det där patenterade Ali-sättet; rakt på med full styrka. Tyvärr kändes han lite seg i dag och missade många gyllene tillfällen att verkligen sätta klorna i Bodström. Vart var t.ex. listan (den tjocka må tilläggas) på Bodströms tidigare inskränkningar på de demokratiska fri-och rättigheterna? En sådan lista skulle verkligen ha kommit till pass i dag och tyvärr missade Ali den chansen, nåja, fler tillfällen borde dyka upp.

Ett par saker reagerade jag på, låt mig gräva djupare i dessa.
Bodström poängterade under debattens gång att folk som sökt tillstånd för att ha på sig mask (oh herregud) fortfarande skulle ha tillstånd att ha mask på sig när/om de närvarande poliserna vid demonstrationen anser att demonstrationen urartat. Hur har ni tänkt er att kunna känna skillnad på de som ansökt och de som inte ansökt? Ska ni i förväg veta om vilken sorts mask den berörda demonstranten ska ha på sig? Vad hindrar då andra demonstranter (som inte sökt tillstånd i förväg) att ta på sig liknande? Och när man ansöker antar jag att man inte längre är anonym, vad gör då masken för skillnad om man t.ex. demonstrerar mot den polisiära myndigheten?

Vidare köper jag Alis argument mot Bodström, att demonstrationer knappast skulle bli säkrare efter införseln av nämda lag, tänk er tidgare nämda scenario och tänk er vidare hur trygg stämningen skulle bli när polisen försöker ta av masker på folk som faktiskt i förväg ansökt om att ha de på sig, låt mig gissa på att man knappast skulle kunna kalla en demonstration inhållande det scenariot säker.

I dessa tider när många liberaler (läs folkpartiet och diverse annat småknyt) mer och mer går på just Bodströms linje är det skönt att veta att åtminstonde några (om än en gruppering man i övrigt inte delar så mycket med) törs stå upp för våra demokratiska fri-och rättigheter nämligen Ali och andra ur den frihetliga vänstern.

Maskeringsförbud?

2005-09-22T16:09:00.000+02:00

Regeringen har framlagt ett nytt förslag om maskeringsförbud. Detta skall gälla vid "en ordningsstörning eller en omedelbar risk för det". Så istället för ett allmänt maskeringsförbud - vilket naturligtvis är helt vidrigt - så ska polisen i stund, helt ad hoc, få bestämma när de börjar känna sig hotade. Det kommer säkert att fungera väldigt väl. Polisen överreagerar nämligen sällan.

Semper libertas!

2005-09-22T16:04:00.000+02:00

Syftet med denna blogg är att diskutera teoretiska perspektiv på liberalism, både klassisk och modern, statens roll, frihetsbegreppets betydelse, samt aktuella händelser och dessas relation till tidigare nämnda ämnen.

Hur kan en legitim stat utformas?
Har människan några medfödda, naturella rättigheter?
Skulle Locke stött dagens (inom liberala grupperingar) tro på marknaden?
Är ägande verkligen legitimt?

Några få exempel på ämnen som kan komma på tal på denna blogg. Tanken är att det ska finnas utrymme både för iakttagelser av det kortare slaget, liksom längre, kolumnartade inlägg. Faller det er i smaken är ni mer än välkomna att stanna kvar och kanske fortsätta utläggen i kommentarerna nedan våra poster. Försök att hålla kommentarerna på samma nivå av saklighet som originalskribenten. Gärna högre. ;)