Rättigheterna som försvann

Gång på gång tvingas vi som människor att följa efter de rådande dogmerna i vårat samhälle. Vi blir kanske tillsagda (genom olika former av skatter) vad vi ska äta, eller så tvingas vi avstå från att köpa de varor vi vill från de länder vi själva väljer.
Än mer finns det alla möjliga former av lagar som ska diktera för oss hur vi ska ta hand om vår kropp, följer vi dom inte hotas vi av olika former av våld, våldshandlingar utförda mot oss av staten.
Ett lysnade exempel på denna form av styrande uppdagades nyligen i min hemstad. Några tjejer tyckte det var kul att göra reklam för sin skola genom att visa upp skolans logotyp som tatueringar på diverse reklampelare i stan, problemet i sig var inte tatueringarna utan det faktum att man på offentlig plats såg nakna kvinnoryggar. Som de flesta kanske kan tänka sig ledde detta till en förhållandevis stor medieaktivitet och tillslut blev denna reklam anmäld och ska nu granskas.

Människan är en unik varelse i det att hon har tillgång till en stor kognitiv förmåga. Hon är kapabel att resonera, att inte bara reagera på stimuli utan att faktiskt följa de insikter hon själv kommit fram till och på så sätt leva efter eget huvud. När regeringen lagslår om att vissa aktiviter inte ska få utföras går man egentligen in och hindrar människan ifrån att använda denna, sin centrala förmåga. Eftersom människan föds oberoende av staten och själv är kapabel att resonera kring sitt egna liv ser jag inte hur staten skulle kunna ha någon legitim rätt att tvinga människan att följa dess dogmer. På samma sätt ger jag inte staten rätt att vid min födsel binda min ena arm på ett sätt som skulle göra det omöjligt för mig att göra saker som staten skulle tycka vara olämpligt.

Frågan jag ställer är således: Är det verkligen ett lämpligt sätt att styra ett samhälle när man genom olika lagar tvångshandikappar merparten av invånarna?

Bourgeoisin och nyliberala debattörer.

Det lutar åt att jag röstar borgerligt 2006.

Det finns dock ett stort men. Detta men är inte en resonabel socialdemokratisk politik, utan det är borgerligheten själv. Den svenska högern är sammansatt av två vitt skilda block; de konservativa och de liberala - det de har gemensamt är den ekonomiska politiken. Det är dock få saker gör mig så mörkrädd som Kristdemokraterna eller Unga Konservativa Moderater (fd Mörkblått värn). Jag röstar hellre på kommunisterna än ger ökat inflytande till de där totaldårarna - vänstern är åtminstone icke-religiös och anti-rojalistisk. Huruvida det är liberala eller konservativa influenser som tongivande inom partierna i detta nu kan jag inte uttala mig om med adekvat ackuratess, utan denna utsaga får vänta till senare blogginlägg.

Inom liberala och libertarianska kretsar finns det två ärkefiender: vänstern (meningsmotsättningarna har tonvikt på ekonomisk politik) och konservatismen (där meningsmotsättningarna i huvudsak handlar om det icke-ekonomiska; privatliv, kultur, etc). Varför då, kritiserar svenska nyliberaler Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med sådan iver, men endast dem? Svaret på den frågan är högst naturligt: ekonomin är viktigast. Statsvetenskaplig empiri visar att människor röstar med ekonomi i åtanke (men inte privatekonomin, utan samhällsekonomin - public choice-skolan hävdar dock något annat). Men är skälet sådant att debattörerna liksom andra tycker att den ekonomiska politiken är viktigast? Då socialdemokratisk politik kritiseras i andra avseenden än ur ett ekonomiskt perspektiv så är den enkla förklaringen tveksam. Kan det vara så att det förekommer näringslivssponsring till sådan grad att det påverkar deras omdöme på ett signifikant vis, eller är dogmatism så omfattande att den skapar ett tunnelseende med avseende på att vänstern, och allt den står för, är negativt.

Vidare är delar av den nyliberala debattskapande kretsen osaklig: socialdemokrati.se är löjeväckande dogmatisk i sin framställning av allt till vänster om mitten som ondskefullt - subtiliteten är av samma dignitet som Ayn Rands texter. Vilket osökt anspelar på nästa exempel: Timbro skickade ut Rands roman 'Atlas Shrugged' med åtföljande småroliga brev till ett antal offentliga personer. Humorn i dessa var utan undantagsfall helt enkelt inte rolig, och närmade sig i vissa fall mindre än smakfull. I varje tolkning en handling ovärdig vuxna människor.

Vissa dagar är bättre än andra.

Ett underhållande inlägg av Esbati hjälpte till med dagförgyllningen. Underhållande att läsa är också Rolles lite oortodoxa USA-perspektiv (även om han förespråkar den sämsta av alla världar). Glädjande är ett litet nederlag för det bodströmska domedagsmaskineriet, även om HAX inte tror på dem alls. Han verkar för övrigt allmänt skeptisk. Detta till trots är det en vacker dag. Jag kommer att tänka på ett av mina favoritcitat (som också fått ge namn till en film); ett utdrag ur Trotskijs testamente:

Natasha has just come up to the window from the courtyard and opened it wider so that the air may enter more freely into my room. I can see the bright green strip of grass beneath the wall, and the clear blue sky above the wall, and sunlight everywhere. Life is beautiful. Let the future generations cleanse it of all evil, oppression and violence, and enjoy it to the full.