onsdag, september 28, 2005

"All men are created equal"

Min mening är att Jefferson med detta citat sätter fingret på rätt plats vad gäller betydelsen av den liberala övertygelsen, alla människor är lika, alla människor måste under lagen också behandlas lika och alla har samma rättigheter.
Anledning till att jag tar upp detta citat är för att försöka påbörja en diskussion om huruvida det är rätt att ingripa i äganderätten för att säkerställa att samhället i stort behandlar alla efter deras kunskap och förmåga, att uppnå någon form av jämlikhet.
Just äganderätten i sig finns det skäl att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, så för diskussionens skull låter jag äganderätten vara för denna gång och utgår ifrån att den finns och är legitim.

Problemställning

Är det legitimt för staten att inskränka i äganderätten för att söka rätta till ett stort strukturellt och samhälligt problem, om så är fallet hur ska vi då kunna veta om problemet är tillräckligt stort för att det ska vara legitimt att ingripa?

Kort om ägande

Att äga ett objekt ger mig rätten att bestämma förfarandet över detta objekt, jag kan bestämma vad objektet ska användas till och du har inte rätt att ta objektet ifrån mig (som jag redan nämnt finns det anledning att återkomma till ägandet vid senare tillfälle och vi kan då gräva oss djupare i dess mening). Om jag t.ex. äger ett hus har jag således rätten att neka dig inträde, samma sak gäller vid ägandet av en affär eller restaurang. Normalt skulle inte detta vara något stort problem; problemet uppstår om en strukturell diskriminering (så som den i USA på 60-talet) äger rum, helt plötsligt nekas man inträde överallt enbart för den färg på skinnet man råkat födas med. På så vis kommer man ha svårare att avancera i samhället då saker som ter sig triviala för de som står utanför diskrimineringen genast blir mycket svårare för de som blir diskriminerade, att t.ex. få tag i plankor för att bygga ett hus.

Argumenten

Ett vanligt argument liberaler använder sig av är att om folk är så dumma att de utesluter en stor del av marknaden pga sociala påtryckningar får de skylla sig själva, den underliggande meningen är inte speciellt svår att fundera ut; människan är mer sugen på att göra profit än att vara slav till de rådande sociala ställningarna i landet. Stämmer verkligen det? Om det är en minoritet som utsätts för orättvisor i form av den diskriminering vi talat om är det kanske en marginell förlust man gör genom att neka de tillträde; samtidigt skulle man göra en ännu större förlust genom att gå emot den allmänt rådande ställningen, det troliga är att bojkotter eller liknande skulle inträffa.

Finns det då något argument som verkar realistiskt som vi kan använda utan att inskränka på äganderätten? Nozick menar att ett alternativ finns att tillgå som inte har med en inskränkning av äganderätten att göra:



I brist på trollspön finns en enda metod: att övertyga alla att ägna en del
avsina innehav åt att åstadkomma sådana (lika) möjligheter


Eftersom alla människor har samma rättigheter till sitt innehav (sina ägda produkter) kan en människa (eller grupp) inte genom tvång (statlig eller annan) legitimt kräva att andra individer lämnar ifrån sig sina (eller några av sina) ägor för att den ena ska uppnå en större jämlikhet. Därför följer det att det enda legitima (ur denna synpunkt) är att båda parter går med på att en överföring ska ske, t.ex. genom handel. Det är vidare också legitimt att ge någon annan individ objekten det handlar om för att på så sätt försöka komma närmare någon form av jämlikhet, så länge inget av detta sker via tvång.
Detta känns inte heller som ett svar som är övertygande nog, vi återkommer bara till samma punkt hela tiden, för om en strukturell diskriminering existerar kommer det fortfarande vara svårt att idka handel mellan grupperna. Man skulle kunna hävda att viss handel skulle ske (om än inte öppet) mellan grupper för att folk fortfarande vill tjäna pengar och det är ett vettigt sätt att göra det på. Vi kan alltså gå med på att en viss handel skulle fortgå, men med högre priser som resultat (man måste betala för den risk som finns om man blir upptäckt om upptäckten i sig kommer leda till de resultat vi tidigare diskuterade).

Den legitima inskränkningen i äganderätten
Det finns dock ett annat sätt att se på det hela, Nozick (och bl.a. Wolff med honom) menar att ägande och skillnader i ägande går att rättfärdiga bara om vägen dit varit legitim. Så om vi kan visa att de som blir diskriminerade av den rådande samhällsstrukturen blir de pga. tidigare förtryck så som stölder, slaveri eller andra ickelegitima sätt att få tillgång till deras kroppar/produkter så är en omfördelning av de produkter som finns i samhället legitim.
Om du bestämmer dig för att jag inte har rätt till mitt hus (även fast jag legitimt har det) och tar huset ifrån mig eller river det har jag rätt att få kompensation för att du illegitimt tagit något som var mitt.

Om tidigare nämda fördelningsprocess är legitim följer alltså att även om de som äger de omdiskuterade produkterna inte själva vill dela med sig av dem finns en legitim rätt att med tvång ta de nämda produkterna men bara om de har kommit att äga produkterna genom illegitima metoder.

Eftersom de afroamerikanska medborgarna i USA utsattes för mångårigt förtryck när de togs från sitt land som slavar är det således legitimt med en omfördelning av resurser.
Följer det då att man kan tvinga hyresvärdar och affärsinnehavare att servera dem mot sin vilja? Eftersom affärsinnehavarna, hyresvärdarna och samhället i stort blivit direkt gynnade av slaveriet måste även deras tomter och affärer vara en del av det "arv" de tagit med sig från den tiden. Om de afroamerikanska medborgarnas förfäder då (under fruktansvärda omständigheter och under tvång) gett upphov till denna rikedom har de väl också rätt till den (under tidigare nämnda princip) , om de nu har rätt till en del av denna rikedom är ett statligt krav på att man också tillåter de afroamerikanska medborgarna ta del av den inte orimlig.
Som minsta krav bör man föra att pengar ska betalas tillbaka, blir det för svårt att visa exakt hur mycket pengar som bör betalas tillbaka bör principen om tillgänglighet göras gällande som det minsta man kan göra. Om man inte kan betala står ägarna fortfarande i skuld och då är deras ägande inte absolut.

Detta sätter också vissa av den Svenska statens inskränkningar i ett nytt ljus, kvinnor kan tänkas ha rätt till viss särbehandling eftersom de utsatts för förtryck i forna tider (fortfarande?), det enda man behöver göra är att påvisa att vi genom ett systematiskt förtryck av kvinnor tilldelat oss själva fördelar som vi inte annars skulle haft, då är inskränkningar i vår äganderätt legitim.

Avslut

Ett väldigt intressant ämne i min mening, och det finns mycket mer att rota runt bland än vad vi hittills gjort. Mitt nästa inlägg kommer således att handla om samma ämne, vi ska då undersöka om det finns någon anledning att införa tidsbegränsningar på återbetalandet och undersöka om det finns något sätt att bestämma hur mycket som ska betalas tillbaka i form av ersättning, och till vilka.