Könsneutrala äktenskap?

Representanter för mer eller mindre seriösa kristna samfund hävdar i SvD att äktenskap endast ska kunna ingås av ett par av olika kön. Övriga former av partnerskap ska hänvisas till annat begrepp och denna skillnad ska vara formaliserad i lag. Debattörerna menar att det alltid varit så och att det inte vore produktivt att frambringa en normativ förändring. För detta arguments giltighet anges följande orsaker: (1) för barnens skull, (2) en union mellan man och kvinna är "naturligt", och ska därför inneha ett särskilt skydd i samhället.

Argument (1) är grumligt och kräver ytterligare dissektion: barn ska så långt som möjligt få omvårdnad av både modern och fadern. Detta ombesörjs bäst via äktenskapet. Vidare nämner de att förändringen av termen äktenskap främst sker "för att tillgodose vuxna människors önskemål". En dold hjälphypotes i sammanhanget verkar vara att en normativ förändring i äktenskapsbegreppet på något sätt skulle skada de barn som faktiskt lever med föräldrar som ingått äktenskap. De hjälphypoteser som bör vara givna för att denna konsekvens ska vara härledbar går endast att gissa sig till. Är heterogenitet i familjelivet kanske skadligt för det allmänna? Eller påverkas barnen direkt av att grannarna Pelle och Kalle, eller Pia och Karolina, har ingått äktenskap (snarare än att de t ex bara är sambo)? Möjligtvis är det så att barnens föräldrar blir så uppgivna av att även samkönade par får ingå äktenskap att de blir mycket sämre föräldrar? En tydligare redovisning av premisserna skulle kanske hjälpa mig att förstå problematiken.

Argument (2) verkar, även det, vara relaterat till 'barnens bästa' (en populär retorisk poäng - "for the children!"). Det verkar som om den speciella beteckningen ska finnas till därför att endast en relation mellan en man och en kvinna klarar att producera barn. Eftersom denna relation är så speciell, ska den skyddas med en specifik beteckning som särskiljer den från andra typer av partnerskap, menar debattörerna. Nåväl, förutom den uppenbara felaktigheten i påståendet att barn endast kan bli till i heterosexuella par (adoption, artificiell insemination, surrogatmamma), så är det även här svårt att se varför par som kan skaffa barn på en "traditionell" väg, skulle särskiljas från andra par. Blir det lagstadgade skyddet för dessa "naturliga" unioner svagare för att även andra sorters unioner inkluderas? De hävdar även att det inte är diskriminerande på grund av samma skäl som att en rörmokare inte får arbeta som läkare. De menar med andra ord att i begreppet äktenskap finns möjligheten att skaffa barn på ett traditionellt vis intrinsikalt. Något vidare stöd för detta förhållningssätt redovisas inte.

Den tydligt konservatistiska ståndpunkten (informella institutioner ska inte förändras radikalt, oavsett hur rationellt detta kan verka) är ogiltig a priori - om förändringar inte kan få ske annat än vid generationsskiften (och helst inte vid varje) skulle flera viktiga framsteg behöva göras ogjorda. Intressant att påpeka kan även vara hävdandet att om kärnfamiljens historiska hävd. Ett vidare perspektiv över mänsklighetens historia visar att så är knappast fallet - normen är snarare gruppboende och icke-monogama förhållanden. Men det är klart, debattörerna kanske inte accepterar världen som äldre än 6000 år - och därmed inte mänsklighetens historia. Då blir denna vetenskapligt grundade observation snabbt irrelevant.

Om jag läste det rätt, och jag hoppas att jag inte gjorde det, menar de yttermera att endast barn som växer upp med två gifta föräldrar kan bli harmoniska människor.

Argumentionen hos dessa kyrkliga företrädare är inte bara logiskt inkonsistent, de redovisar inte heller sina premisser på ett tillfredsställande vis. Om detta är det bästa och tydligaste den kyrkliga, intellektuella homofobieliten i Sverige kan prestera är äktenskapsbegreppet så gott som ändrat.
---
Som tillägg och ej strikt relaterat till denna debatt vill jag påpeka att det är fullt möjligt kristdemokraterna får styra familjepolitiken efter valet - de anser, som bekant, denna del av politiken vara mycket viktigare än de flesta andra partier, och har därför inga problem med att kompromissa bort andra frågor till förmån för detta. Som exempel på sådana inslag kan tas grundskolans läroplan (Lpo 94), som innehåller opassande referens till "kristen tradition".

Andra bloggar om: politik, samhälle, kristendom, äktenskap