Var är humanismen?

DN skriver om en heroinmissbrukare som inte lyckats ta sig ur missbruket trots all hjälp etablissemanget har att erbjuda. Narkotikamissbrukare som drabbas av återfall faller oftast utanför systemet. En märklig paradox: när den sjukdomsdrabbade uppvisar symptom avbryts behandlingen. Detta är naturligtvis en konsekvens av den ensidiga debatten i frågan, där allt bruk av narkotika är missbruk. All narkotika är farlig - och om de reella effekterna egentligen inte är särskilt allvarliga kallas det istället en "inkörsport till tyngre droger". Missbrukare (och brukare) ska hållas borta från allmänheten och helst spärras in, trots att fängelsestraff i denna fråga knappast har önskad effekt.

Tanken om det narkotikafria samhället ska på något sätt förenas med verkligheten. Den något bisarra effekten av denna berömvärda målsättning blir - kombinerad med avsaknad av debatt - en lagstiftning präglad av publikfriande moralväktare samt ett vårdsystem som behandlar patienterna som brottslingar, snarare än sjuklingar.

Detta är en av de många frågor där svenskar tydligt påvisar sitt avståndstagande från liberalismen. Det är ett extremfall av stark paternalism - människor blir kränkta med grund i utilitaristiska principer. Det finns dock ett svagt ljus i slutet på tunneln avseende vårdperspektivet. Pilotprogram med utbyte av sprutor är i existens. Frågan om påföljdslagstiftning bedrivs tyvärr fortfarande lika intelligent som vi förtjänar.

---
Titeln är en referens till en artikel skriven av Bodström 1998. I den förespråkar han en liberalare lagstiftning i frågan. Aldrig har den mannen uttryckt sig vettigare.