onsdag, september 28, 2005

"All men are created equal"

Min mening är att Jefferson med detta citat sätter fingret på rätt plats vad gäller betydelsen av den liberala övertygelsen, alla människor är lika, alla människor måste under lagen också behandlas lika och alla har samma rättigheter.
Anledning till att jag tar upp detta citat är för att försöka påbörja en diskussion om huruvida det är rätt att ingripa i äganderätten för att säkerställa att samhället i stort behandlar alla efter deras kunskap och förmåga, att uppnå någon form av jämlikhet.
Just äganderätten i sig finns det skäl att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, så för diskussionens skull låter jag äganderätten vara för denna gång och utgår ifrån att den finns och är legitim.

Problemställning

Är det legitimt för staten att inskränka i äganderätten för att söka rätta till ett stort strukturellt och samhälligt problem, om så är fallet hur ska vi då kunna veta om problemet är tillräckligt stort för att det ska vara legitimt att ingripa?

Kort om ägande

Att äga ett objekt ger mig rätten att bestämma förfarandet över detta objekt, jag kan bestämma vad objektet ska användas till och du har inte rätt att ta objektet ifrån mig (som jag redan nämnt finns det anledning att återkomma till ägandet vid senare tillfälle och vi kan då gräva oss djupare i dess mening). Om jag t.ex. äger ett hus har jag således rätten att neka dig inträde, samma sak gäller vid ägandet av en affär eller restaurang. Normalt skulle inte detta vara något stort problem; problemet uppstår om en strukturell diskriminering (så som den i USA på 60-talet) äger rum, helt plötsligt nekas man inträde överallt enbart för den färg på skinnet man råkat födas med. På så vis kommer man ha svårare att avancera i samhället då saker som ter sig triviala för de som står utanför diskrimineringen genast blir mycket svårare för de som blir diskriminerade, att t.ex. få tag i plankor för att bygga ett hus.

Argumenten

Ett vanligt argument liberaler använder sig av är att om folk är så dumma att de utesluter en stor del av marknaden pga sociala påtryckningar får de skylla sig själva, den underliggande meningen är inte speciellt svår att fundera ut; människan är mer sugen på att göra profit än att vara slav till de rådande sociala ställningarna i landet. Stämmer verkligen det? Om det är en minoritet som utsätts för orättvisor i form av den diskriminering vi talat om är det kanske en marginell förlust man gör genom att neka de tillträde; samtidigt skulle man göra en ännu större förlust genom att gå emot den allmänt rådande ställningen, det troliga är att bojkotter eller liknande skulle inträffa.

Finns det då något argument som verkar realistiskt som vi kan använda utan att inskränka på äganderätten? Nozick menar att ett alternativ finns att tillgå som inte har med en inskränkning av äganderätten att göra:



I brist på trollspön finns en enda metod: att övertyga alla att ägna en del
avsina innehav åt att åstadkomma sådana (lika) möjligheter


Eftersom alla människor har samma rättigheter till sitt innehav (sina ägda produkter) kan en människa (eller grupp) inte genom tvång (statlig eller annan) legitimt kräva att andra individer lämnar ifrån sig sina (eller några av sina) ägor för att den ena ska uppnå en större jämlikhet. Därför följer det att det enda legitima (ur denna synpunkt) är att båda parter går med på att en överföring ska ske, t.ex. genom handel. Det är vidare också legitimt att ge någon annan individ objekten det handlar om för att på så sätt försöka komma närmare någon form av jämlikhet, så länge inget av detta sker via tvång.
Detta känns inte heller som ett svar som är övertygande nog, vi återkommer bara till samma punkt hela tiden, för om en strukturell diskriminering existerar kommer det fortfarande vara svårt att idka handel mellan grupperna. Man skulle kunna hävda att viss handel skulle ske (om än inte öppet) mellan grupper för att folk fortfarande vill tjäna pengar och det är ett vettigt sätt att göra det på. Vi kan alltså gå med på att en viss handel skulle fortgå, men med högre priser som resultat (man måste betala för den risk som finns om man blir upptäckt om upptäckten i sig kommer leda till de resultat vi tidigare diskuterade).

Den legitima inskränkningen i äganderätten
Det finns dock ett annat sätt att se på det hela, Nozick (och bl.a. Wolff med honom) menar att ägande och skillnader i ägande går att rättfärdiga bara om vägen dit varit legitim. Så om vi kan visa att de som blir diskriminerade av den rådande samhällsstrukturen blir de pga. tidigare förtryck så som stölder, slaveri eller andra ickelegitima sätt att få tillgång till deras kroppar/produkter så är en omfördelning av de produkter som finns i samhället legitim.
Om du bestämmer dig för att jag inte har rätt till mitt hus (även fast jag legitimt har det) och tar huset ifrån mig eller river det har jag rätt att få kompensation för att du illegitimt tagit något som var mitt.

Om tidigare nämda fördelningsprocess är legitim följer alltså att även om de som äger de omdiskuterade produkterna inte själva vill dela med sig av dem finns en legitim rätt att med tvång ta de nämda produkterna men bara om de har kommit att äga produkterna genom illegitima metoder.

Eftersom de afroamerikanska medborgarna i USA utsattes för mångårigt förtryck när de togs från sitt land som slavar är det således legitimt med en omfördelning av resurser.
Följer det då att man kan tvinga hyresvärdar och affärsinnehavare att servera dem mot sin vilja? Eftersom affärsinnehavarna, hyresvärdarna och samhället i stort blivit direkt gynnade av slaveriet måste även deras tomter och affärer vara en del av det "arv" de tagit med sig från den tiden. Om de afroamerikanska medborgarnas förfäder då (under fruktansvärda omständigheter och under tvång) gett upphov till denna rikedom har de väl också rätt till den (under tidigare nämnda princip) , om de nu har rätt till en del av denna rikedom är ett statligt krav på att man också tillåter de afroamerikanska medborgarna ta del av den inte orimlig.
Som minsta krav bör man föra att pengar ska betalas tillbaka, blir det för svårt att visa exakt hur mycket pengar som bör betalas tillbaka bör principen om tillgänglighet göras gällande som det minsta man kan göra. Om man inte kan betala står ägarna fortfarande i skuld och då är deras ägande inte absolut.

Detta sätter också vissa av den Svenska statens inskränkningar i ett nytt ljus, kvinnor kan tänkas ha rätt till viss särbehandling eftersom de utsatts för förtryck i forna tider (fortfarande?), det enda man behöver göra är att påvisa att vi genom ett systematiskt förtryck av kvinnor tilldelat oss själva fördelar som vi inte annars skulle haft, då är inskränkningar i vår äganderätt legitim.

Avslut

Ett väldigt intressant ämne i min mening, och det finns mycket mer att rota runt bland än vad vi hittills gjort. Mitt nästa inlägg kommer således att handla om samma ämne, vi ska då undersöka om det finns någon anledning att införa tidsbegränsningar på återbetalandet och undersöka om det finns något sätt att bestämma hur mycket som ska betalas tillbaka i form av ersättning, och till vilka.

måndag, september 26, 2005

Yttrandefrihet och hets mot folkgrupp.

Åke Greens uttalande om homosexuella är ytterligt förkastligt, och hans arbetsgivare bör med rätta fundera över huruvida han passar i en predikstol. Naturligtvis ska det inte vara möjligt att genom att hänvisa till religionen komma undan med uttalanden som annars är straffbara. En religiös åskådning bör inte vara viktigare än vilken åskådning som helst (både keps och burka bör vara acceptabel klädsel i skolan, alternativt ingendera). Ergo, är en handling straffbar, bör samma handling med ett religiöst motiv vara exakt lika straffbar.

Detta åsido, så finns det något som kallas yttrandefrihetsgrundlagen. I denna påpekas att "[v]arje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att ... offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst". Rent spontant kan detta verka oförenligt med den omtalade "LHF", men naturligtvis så ska medborgarna samtidigt vara skyddade mot kränkningar även i verbal form.

Det vore smått underligt om ingen hade tänkt på detta redan innan LHF. Så pass underligt att det faktiskt inte förhåller sig på detta vis. I brottsbalken återfinns följande stycke:
"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter."
Som synes så gäller detta endast då en specifik person utpekas. Men ska det vara annorlunda? Hur kränkande är det egentligen när Åke Green talar om 'alla homosexuella'. Den person som då känner sig träffad bör kanske fundera lite på hur pass intelligent denne Green egentligen kan vara. Generaliseringar av denna typ brukar knappast komma från intelligensreserven. Kan det kallas en kränkning då en hel grupp utpekas. Till exempel kände jag mig inte speciellt utpekad när ROKS ordförande påstod att män är djur. Jag vet vem jag är, vad jag är och hur jag fungerar. Hon har aldrig träffat mig och vill hon tro och sprida en så urbota dum ursäkt så är det hennes prerogativ i egenskap av medborgare i enlighet med yttrandefrihetslagen nämnd ovan.

Ett av Mills viktigaste bidrag till filosofin (enligt mig) är hans passionerade försvar av yttrandefriheten. De tre klassiska skälen:
"First, if any opinion is compelled to silence, that opinion may, for aught we can certainly know, be true. To deny this is to assume our own infallibility."

"Secondly, though the silenced opinion be an error, it may, and very commonly does, contain a portion of truth; and since the general or prevailing opinion on any object is rarely or never the whole truth, it is only by the collision of adverse opinions that the remainder of the truth has any chance of being supplied."

"Thirdly, even if the received opinion be not only true, but the whole truth; unless it is suffered to be, and actually is, vigorously and earnestly contested, it will, by most of those who receive it, be held in the manner of a prejudice, with little comprehension or feeling of its rational grounds. And not only this, but, fourthly, the meaning of the doctrine itself will be in danger of being lost, or enfeebled, and deprived of its vital effect on the character and conduct: the dogma becoming a mere formal profession, inefficacious for good, but cumbering the ground, and preventing the growth of any real and heartfelt conviction, from reason or personal experience."

Att gömma politisk inkorrekthet genom att lagstifta mot det markerar naturligtvis tydligt var staten står i frågan, men den öppna debatten blir lidande. Fredrik Federleys initiativ till debatt mot Sverigedemokraterna var berömvärt. Likt den hegelianska dialektiken förs samhällsdebatten framåt genom åsiktsutbyte (sen att Sverigedemokraterna inte har så mycket att tillföra är en annan fråga). Denna taktik, att låtsas som om de avvikande åsikterna inte finns, gör mer skada än nytta. En åsikt som är förbjuden att yttra blir inte heller speciellt rigoröst granskad. Hellre då att Sverigedemokraterna och Åke Green får säga vad de tycker, för att sedan försvara det i en öppen debatt - då kanske till och med förvirrade tonåringar kan se det främlingsfientliga dravlet för vad det är. Det är däremot svårt att förvånas att ungdomar dras till dessa kretsar då de får hålla hela diskussionen bakom stängda dörrar. Den ifrågasätts aldrig i media, annat än på det vis som är brukligt; ett dogmatiskt fördömande, utan argument. Detta är inte speciellt lustigt egentligen, då de flesta inte behöver några argument för att inte dela Greens uppfattning om homosexuella. Men de små grupper av människor som faktiskt behöver höra argumenten får aldrig möjlighet till detta. Den svenska staten, som ofta brukar mjuk makt på ett ytterst kompetent vis, verkar oförmögen till just detta i denna fråga.

Det bör nämnas att de krav Mill ställde på parterna som deltog i diskussionen var att "the manner be temperate, and do not pass the bounds of fair discussion". LHF formuleras som sådant att hot mot folkgrupp är straffbart (vilket skulle kunna tolkas som att Mills skäl är förenliga med LHF) - men straffbart är även uppvigling.

Min poäng (finns det någon?) är sålunda att LHF är en underlig lag. Den är delvis grundlagsvidrig, delvis redan omfattad av existerande lagar och antagligen endast till för den politiska korrekthetens skull. Några politiker som vill "markera" vad de tycker om avvikande åsikter som rasism och dylikt. Jag kan inte annat än hålla med om deras avståndstagande, men funderar de aldrig någonsin vilka konsekvenser deras lagstiftningsiver får?

fredag, september 23, 2005

Ali Esbati vs Bodström

Tänkte hiva in ett inlägg nu lite snabbt medan min flickvän besöker toan.
Såg precis en intressant debatt på vår statliga television, Esbati satt öga mot öga med allas vår Bodström och debatterade det nya förslaget om maskeringsförbud vid demonstrationer. Ali var snabb på att ge sig på Bodströms förhållandevis dåliga argument, oturligt nog hade Ali på tok för lite kraft bakom sina motargument.

Innan debatten startat såg jag inom mig hur Ali fullständigt körde över vår karismatiske justitieminister på det där patenterade Ali-sättet; rakt på med full styrka. Tyvärr kändes han lite seg i dag och missade många gyllene tillfällen att verkligen sätta klorna i Bodström. Vart var t.ex. listan (den tjocka må tilläggas) på Bodströms tidigare inskränkningar på de demokratiska fri-och rättigheterna? En sådan lista skulle verkligen ha kommit till pass i dag och tyvärr missade Ali den chansen, nåja, fler tillfällen borde dyka upp.

Ett par saker reagerade jag på, låt mig gräva djupare i dessa.
Bodström poängterade under debattens gång att folk som sökt tillstånd för att ha på sig mask (oh herregud) fortfarande skulle ha tillstånd att ha mask på sig när/om de närvarande poliserna vid demonstrationen anser att demonstrationen urartat. Hur har ni tänkt er att kunna känna skillnad på de som ansökt och de som inte ansökt? Ska ni i förväg veta om vilken sorts mask den berörda demonstranten ska ha på sig? Vad hindrar då andra demonstranter (som inte sökt tillstånd i förväg) att ta på sig liknande? Och när man ansöker antar jag att man inte längre är anonym, vad gör då masken för skillnad om man t.ex. demonstrerar mot den polisiära myndigheten?

Vidare köper jag Alis argument mot Bodström, att demonstrationer knappast skulle bli säkrare efter införseln av nämda lag, tänk er tidgare nämda scenario och tänk er vidare hur trygg stämningen skulle bli när polisen försöker ta av masker på folk som faktiskt i förväg ansökt om att ha de på sig, låt mig gissa på att man knappast skulle kunna kalla en demonstration inhållande det scenariot säker.

I dessa tider när många liberaler (läs folkpartiet och diverse annat småknyt) mer och mer går på just Bodströms linje är det skönt att veta att åtminstonde några (om än en gruppering man i övrigt inte delar så mycket med) törs stå upp för våra demokratiska fri-och rättigheter nämligen Ali och andra ur den frihetliga vänstern.

torsdag, september 22, 2005

Maskeringsförbud?

Regeringen har framlagt ett nytt förslag om maskeringsförbud. Detta skall gälla vid "en ordningsstörning eller en omedelbar risk för det". Så istället för ett allmänt maskeringsförbud - vilket naturligtvis är helt vidrigt - så ska polisen i stund, helt ad hoc, få bestämma när de börjar känna sig hotade. Det kommer säkert att fungera väldigt väl. Polisen överreagerar nämligen sällan.

Semper libertas!

Syftet med denna blogg är att diskutera teoretiska perspektiv på liberalism, både klassisk och modern, statens roll, frihetsbegreppets betydelse, samt aktuella händelser och dessas relation till tidigare nämnda ämnen.

Hur kan en legitim stat utformas?
Har människan några medfödda, naturella rättigheter?
Skulle Locke stött dagens (inom liberala grupperingar) tro på marknaden?
Är ägande verkligen legitimt?

Några få exempel på ämnen som kan komma på tal på denna blogg. Tanken är att det ska finnas utrymme både för iakttagelser av det kortare slaget, liksom längre, kolumnartade inlägg. Faller det er i smaken är ni mer än välkomna att stanna kvar och kanske fortsätta utläggen i kommentarerna nedan våra poster. Försök att hålla kommentarerna på samma nivå av saklighet som originalskribenten. Gärna högre. ;)